Statistik från Svenska Kennelklubben (SKK:s) för år 2016 visar att den absolut vanligaste nyregistrerade hundrasen i SKK:s hundregister är Labrador retriever. Av de drygt 51 000 nya hundar som registrerades hos SKK år 2016 var 2 520 stycken labrador retrievers vilket gör rasen till den som toppar nyregistreringslistan för rasrena hundar.
Om vi tar en titt i Jordbruksverkets hundregister för år 2016 ser vi att det finns totalt 27 416 Labrador Retrievers registrerade. Labrador Retrievern är dock inte den vanligaste hundrasen utan den platsen går till Schäfern, som det finns 29 504 stycken av i Sverige. Därefter följer Labrador Retriever (27 416), Golden Retriever (23 813) och Jack Russell Terrier (22 474). Värt att nämna i sammanhanget är att registret också innehåller 236 716 blandrashundar och 16 590 hundar för vilka ingen ras har angivits. Att registrera sin hund i Jordbruksverkets register är obligatoriskt oavsett om man har en rasren hund, en blandrashund eller hund av okänt ursprung.
Om Schäfern
Det officiella namn som används av Svenska kennelklubben är tysk schäferhund, vilket motsvarar tyskans Deutscher Schäferhund. Schäfer är det tyska ordet för herde, och den här hundrasen ingår föga förvånande i gruppen vall-, boskaps- och herdehundar.
Den tyska schäferhunden härstammar från fårvallande hundar som levde i tysktalande delar av Europa. Det var först på 1850-talet som man började försöka skapa en standardiserad hundras. Innan dess hade man avlat på de olika egenskaper som krävdes av en fårhund, men inte brytt sig om att standardisera utseendet.
Mentala egenskaper
En tysk schäferhund ska enligt den svenska rasstandarden vara mentalt välbalanserad, uppmärksam, samarbetsvillig, självsäker, nervfast och absolut öppen och tillgänglig. Dessutom ska rasen naturliga driftsanlag vara utpräglade.
Användningsområden
Den tyska schäfern är en mycket populär familjehund, men det finns också gott om tyska schäferhundar som vid sidan av familjelivet har arbeten att utföra. Schäfrar arbetar till exempel som polishundar, militärhundar och tullhundar. Schäfrar är stora, starka och smidiga nog att arbeta som patrullhundar och kan till hålla fast misstänka brottslingar på order av sin förare.
Många arbetande schäfrar jobbar med att spåra med hjälp av sina fantastiska näsor och sin förmåga att arbeta fokuserat även när det finns distraktioner runt omkring. Schäfrar kan till exempel spåra upp flyende brottslingar, vilsegångna personer och personer som fastnat under rasmassor. Schäfrar som är utbildade kadaverhundar kan hitta lik även om de är begravda eller nedsänkta i vatten. Inom militären finns det till och med schäfrar som tränats att upptäcka och varna för minor och annat som innehåller sprängmedel. Bland de mest välkända arbetande schäfrarna hittar vi de som arbetar i tullen med att spåra upp droger, vapen och explosiva ämnen.
Länge var den tyska schäfern den absolut vanligaste hundrasen att utbilda till ledhund för synskadade, men numera har den fått sällskap av flera andra hundraser inom det här området, såsom Ladbrador Retriever och Golden Retriever.
Hälsa
Enligt statistik från försäkringsbolaget Agria (år 2015) ligger sjukdomsrisken för tysk schäferhund strax över genomsnittet för alla hundraser. Rasen har en förhöjd risk för hudsjukdomar och sjukdomar som berör rörelseapparaten.
Fysiska egenskaper
Den svenska rasstandarden för tysk schäferhund stipulerar att hunden ska ha en robust och funktionell kroppsbyggnad med välvinklade extremiteter. Hanhundar ska ha en mankhöjd på 60-65 cm medan tikar ska vara 55-60 cm. För båda könen gäller hunden ska röra sig på ett påtagligt kraftfullt och dynamiskt vis.
Pälsen
Det finns två olika hårlagsvarianter för tysk schäferhund: normalhårig och långhårig. Pälsen består av underull och täckhår. En normalhårig schäfer behöver mindre borstning och kamning än en långhårig.
Pälsfärgen hos en tysk schäfer är vanligen svart eller grå med röda, gula eller bruna tecken. Det förekommer dock även att tyska schäferhundar är helt svarta.
